Livet som kostvetare
När ens huvudsakliga uppgift i livet är att tänka på mat, planera mat, läsa om mat, diskutera om mat, så blir man ganska arbetsskadad. Detta påverkar ju självklar hur man lever och vad man väljer, vilket ju är positivt eftersom jag ju huvudsakligen väljer hälsosam mat och vet vad jag behöver få i mig. Dock så finns det lite småsaker som ibland kan vara mer eller mindre irriterande.
Här är några exempel:
- Att alltid ungefär veta hur maten påverkar kroppen när man äter den. Oavsett vad man stoppar i sig så spelas en liten minifilm i huvudet om kroppens insida. Detta blir framförallt jobbigt när man äter godis, dricker alkohol eller gud bevare: glömmer av att äta (för då händer det också massor, det händer faktiskt massor hela tiden).
- När jag äter någonting som jag vet är bra för min kropp och jag sitter och, innan jag äter det, tänker kärleksfullt "nu så ska jag göra min kropp något gott, det kommer den tycka är så bra". För grejen är den, när jag tänker på min kropp tänker jag på alla celler som behöver näring. Jag tänker på hjärnan, hjärtat och allt annat. Det är som miljontals bebisar. Eller så börjar jag bara tappa vettet, men åtminstone mår jag bra samtidigt.
- När jag handlar mat, herregud hur mycket näringsämnen som snurrar genom huvudet när jag går igenom mataffären.
- Diskussioner. När någon kommer och frågar mig något om kost utan förvarning. Jag behöver en stund för att tänka efter och samla mig för att kunna förklara bra. Det går inte att bara från ingenstans fråga en fråga, även om jag blir superglad om du är genuint intresserad. Men bli inte besviken om jag säger att jag kanske behöver återkomma till frågan, om den är lite komplex. Det jag vill komma fram till att kost är komplext, så man behöver tänka i några sekunder.
- Att veta vad man inte vet. Detta är riktigt irriterande. Ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man egentligen vet. Finns ingen mer frustrerande känsla.
Allt som allt är det dock fantastiskt att få lära sig allt det om kost och hälsa och få möjligheten att faktiskt veta, och faktiskt kunna svara på frågor och anpassa kost till olika behov. Att förstå och veta kan ibland vara jobbigt, men det är också ett privilegium och att kunna göra skillnad, även om det bara är för en enda individ, är värt otroligt mycket.
