Hur mycket väger du?

Vad väger du?

Det är en fråga som kan få det att krypa under skinnet på många. Kanske eftersom de är rädda för att väga sig och inte kan svara på frågan, kanske för att de vet och skäms av någon anledning. Oftast tycker man att man väger för mycket, men självklart går det även tvärtom, att man skäms över att man väger för lite. Det sistnämnda har jag ingen erfarenhet med, eftersom min kropp har lätt att gå upp i vikt, men däremot känner jag personer som har problem med det, så ett inlägg om det ämnet kommer också att komma i framtiden. Självklart finns det även en gräns för övervikt då det faktiskt blir väldigt skadligt för kroppen och man borde gå ner i vikt av hälsoskäl, men det tänker jag heller inte ta upp idag.

Jag tänker prata till alla därute som är rädda för att ställa sig på vågen för att de inte vill se att de har gått upp några kilon och tycker det är hemskt när de väger mer än till exempel sina vänner. Jag tänker dela med mig av min personliga resa, både den mentala och den fysiska.

Jag väger mig inte ofta. Dels för att jag inte bryr mig, eller inte vill bry mig och dels tror jag faktiskt att jag också är lite rädd för att gå upp i vikt; att det sitter kvar i bakhuvudet från mina tidigare tonår. Det mesta som jag någonsin har vägt hittills är 66 kg och det var också vid den tiden som jag började träna och må riktigt dåligt över min kropp. Det är kanske 3 år sedan nu. Förstå mig inte fel nu, 66 kg är inte mycket. Jag tyckte det bara då, framförallt eftersom jag hatade min kropp så mycket och tyckte att jag var så himla tjock.

Jag gick ner i vikt ganska snabbt efter det och det överflödiga fettet rullade av, och jag minns att jag faktiskt blev förvånad över att träning faktiskt funkade så bra. Jag var nästan bara ute och sprang, hela tiden. Det minsta jag har vägt sedan dess är 59 kg och efter det har jag bara gått upp i vikt. Jag kommer ihåg att jag för två år sedan vägde runt 60 kg, och häromdagen vägde jag mig igen och vägde för första gången på 3 år nästan lika mycket igen som jag vägde när jag började träna, alltså nästan 65 kg. Jag förstod att det var (är) muskler och insåg också att det har tagit mig mellan två och tre år att gå upp 5 kilo.

Just för det här inlägget satte jag mig ner och letade som en galning efter bilder på hur jag såg ut när jag vägde ungefär 65-66 kg och det tog en stund kan jag ju säga, eftersom jag inte tog många bilder på den tiden och hade den sämsta mobilkameran. Jag letade också reda på en bild då jag redan hade tränat ett tag och valde ut en bild som togs för bara några dagar sedan.

Här är alltså bilden då jag vägde som mest:

Nästa bild togs för ungefär två år sedan och här vägde jag mellan 60 och 61 kg. Som ni ser var det innan jag började träna armar, haha. Här fokuserade jag fortfarande mycket på mage och cardio (två saker som jag har blivit sämre på att träna nu för tiden) och ville fortfarande gå ner i vikt.

Och detta är nu; två-tre år och mängder med styrketräning och hälsosam mat senare. Här väger jag ungefär lika mycket som i första bilden, vilket leder mig till min poäng.

Det spelar ingen roll hur mycket man väger, så länge man är aktiv, lever hälsosamt och är bra mot sin kropp. Utseendet kommer sen. Jag säger heller inte att man inte får vara lite missnöjd med hur ens kropp ser ut, men bestämmer man sig för att bli smalare, är det inte det man bör fokusera mest på, utan på att leva bra. Ger man kroppen rörelse och nyttig mat kommer resten av sig självt, även om man kanske inte går ner i vikt eller håller idealvikten livet ut.

Strunta i hur mycket vågen säger och fokusera på att må bra istället.