Why I'm awesome!

(Scroll down for the english version)

När jag först började träna ville jag bli smal och perfekt och få thigh gap och abs och se liten ut i pösiga kläder och ha en smal midja och en oändligt massa saker mer. Jag hade inget självförtroende, även om det kunde verka så för andra människor. Egentligen ville jag vara som alla andra, men alla andra var ju.. inte jag.

Till slut gav jag väl upp och försökte leva med att "nä, om jag ska vara annorlunda så får jag väl vara det, finns ju ändå inget att göra åt". Jag kommer ihåg när mamma skickade iväg mig första dagen på högstadiet och sa "kom ihåg att alltid vara dig själv". Jag försökte, men jag vem var jag ens?

Oj

Det var inte förrän jag började träna styrka (och springa mindre) som jag insåg vem jag var, och det var ingen smal, perfekt, thigh gap-ig tjej med abs som såg liten ut i pösiga kläder och hade smal midja och oändligt massa saker mer. Det var en tjej som kände sig stark när hon lyfte tunga saker. Som kände sig bra när hon visade upp att oj, där finns det axelmuskler och ryggmuskler och benmuskler och biceps och oj, den tjejen kan visst lyfta upp hela sin kropp i luften utan hjälp. Oj, den tjejen känner sig modigare på stan i mörkret. Och oj, den tjejen börjar helt plötsligt älska sig själv!

Jag är grym

När jag insåg att jag var grym fanns det inget stopp. Känner man mig så vet man att jag verkligen älskar mig själv. Det händer att jag själv skämtar om hur mycket jag älskar mig själv, och det är helt okej. Det är okej att jag offentligt kan säga att jag är grym, för det är jag. Jag lyckas äta bra, träna, studera, ha projekt på gång, ha ett (någorlunda) socialt liv och tillräckligt med sömn helt utan att bli helt galen (bara lite galen). Jag tycker det är rätt bra ändå.

Och jag vet någon mer som är helt grym, ja, helt fantastisk! Och det är du. För att du har någonting i ditt liv som är jobbigt och som du måste ta dig igenom, för att du satsar och arbetar stenhårt på någonting och för att du är du.

Försök inte vara någon annan, för det funkar inte så. Omge dig med människor som gillar dig som du är utan några undantag och som stöttar dig i allt du gör, eller med gott hjärta talar om för dig att du verkligen inte passar i lugg (eller den där tröjan, eller whatever). För det kanske inte du gör, men du är ju grym ändå.

Våga lita lite mer på dig själv och din magkänsla, var kritisk och ibland naiv, var glad och ibland arg. Det är okej, för du är ju grym!

When I first started working out I wanted to be slim and perfect and get that thigh-gap and abs and look small in oversized clothes and have a narrow waist and lots and lots more. I had no confidence, although it could seem so to other people. Actually, I wanted to be like everyone else, but everyone else was.. not me.

I gave up in the end and tried to live with that, "Well, if I'm going to be different, so be it, there's nothing I can do about it." I remember when my mom sent me away on the first day of middle school and said "remember to always be yourself". I tried, but I who even was I?

Oh

It wasn't until I began strength training (and less running) as I realized who I was, and that was not a thin, perfect, thigh-gapy girl with abs, who looked small in oversized clothes and had a narrow waist and lots and lots more. It was a girl who felt strong when she lifted heavy things. Who felt good when she saw that oh, there are shoulder muscles and back muscles and leg muscles and biceps and oh, that girl can lift her entire body in the air without help. Oh, that girl is feeling braver at town in the dark. And oh, that girl suddenly begins to love herself!

I am awesome

When I realized I was awesome there was no stopping it. If you know me then you know that I really love myself. It happens that I'm joking about how much I love myself, and that's okay. It's okay that I can publicly say I'm awesome, because I am. I manage to eat well, work out, study, have projects going on, have a (reasonably) social life and enough sleep completely without getting crazy (just a bit crazy). I think that's pretty good.

And I know somebody else who is absolutely awesome, yes, amazing even! And that person is you. Because you have something in your life that is tuff and that you have to get through, because you work hard on something and because you are you.

Don't try to be someone else, because it doesn't work like that. Surround yourself with people who love you the way you are without any exceptions and support you in everything you do, or with good heart tell you that you really don't look good in bangs (or that sweater, or whatever). Maybe you don't, but you're still awesome.

Dare to trust yourself and your stomach feeling a little more, be critical and sometimes naive, be happy and sometimes angry. That's okay, because you're awesome!